UGK-4 LIFE
Zomba/Sony BMG
2009
När UGK kvider för sista gången känns allt väldigt ambivalent. Skivan heter 4 life men för halva delen av gruppen är livet redan passé. Efter den hyllade huvudrätten Underground Kingz som gjorde gruppen känd över land och rike kommer här den bittersöta efterrätten.
UGK, som konsekvent struntat i allt vad musikaliska trender heter, fortsätter sin vana trogen att rappa om lössläppta hyndor, underbara droger och glada dagar över traditionella Houstontakter. Sedan debuten 1992 har inte mycket ändrats förutom tjockleken på farfar Bun Bs kagge och det faktum att Pimp C nu ligger sex fot nere i jorden. När Ronald Isleys lena stämma försäkrar oss om att allt är som vanligt på skivans bästa spår The pimp & the Bun har man svårt att inte ta honom på orden. 4 life levererar på spår efter spår det klassiska UGK soundet men på den Akon gästade låten Hard as hell väcks man ur nostalgitrippen och inser att saker och ting faktiskt inte är som förut. Upphovsmannen till de flesta av UGKs beats, Pimp C, är död men den stelsjungande Akon pumpar likt en maskin ut snarlika refränger i parti och minut. Tiderna har ändrats men UGK lämnar efter sig en fullt godkänd Pannacotta som tyvärr innehåller lite för sur grädde.
Musikkonnosören ger denna skiva 3 av 5 smaklökar.
//George Spain
UGK, som konsekvent struntat i allt vad musikaliska trender heter, fortsätter sin vana trogen att rappa om lössläppta hyndor, underbara droger och glada dagar över traditionella Houstontakter. Sedan debuten 1992 har inte mycket ändrats förutom tjockleken på farfar Bun Bs kagge och det faktum att Pimp C nu ligger sex fot nere i jorden. När Ronald Isleys lena stämma försäkrar oss om att allt är som vanligt på skivans bästa spår The pimp & the Bun har man svårt att inte ta honom på orden. 4 life levererar på spår efter spår det klassiska UGK soundet men på den Akon gästade låten Hard as hell väcks man ur nostalgitrippen och inser att saker och ting faktiskt inte är som förut. Upphovsmannen till de flesta av UGKs beats, Pimp C, är död men den stelsjungande Akon pumpar likt en maskin ut snarlika refränger i parti och minut. Tiderna har ändrats men UGK lämnar efter sig en fullt godkänd Pannacotta som tyvärr innehåller lite för sur grädde.
Musikkonnosören ger denna skiva 3 av 5 smaklökar.
//George Spain
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar